Exil slut - En värdig sorti

Alla vet vi, genom amatörpsykologer, dramaserier eller kanske rentav genom det kollektiva medvetandet, att det är viktigt med avslut.

Denna blogg har inte kunnat göra en snygg sorti på grund av att jag och min kollega Erik N hade med oss det kanske enda riktiga "knäcket" när vi lämnade Dalarna för nästan en månad sedan. Exilen var på så sätt inte slut.

Det är histotien om tre doktorer, inte läkare utan transportdoktorer utbildade på KTH, som har kommit på ett ypperligt sätt att tjäna pengar på. De driver beställningscentraler för färdtjänst och sjukresor. De gör ett dåligt jobb. De skinnar taxibolagen och samhället.

De stämmer kommuner, landsting & myndigheter för olagliga upphandlingar om de inte får vara med. De tar pengarna och flyttar dem till bermuda och plockar ut dem obeskattade.

Vi knåpade, eller skruvade som de sägar på min praktikplats, klart storyn i Eriks etta i Vällingby.

Med dessa ljuvliga bilder från artikelserien på tre uppslag och en helsida under fyra dagar lämnar jag er.

Någon på redigeringen ...

... tycker att jag borde heta som en 89-årig tant.

Exil: Dag ?? - En enkel till STHLM tack

Storbrand i falun

Uppdatering 2/8 14.23
Igår brann det alltså rätt rejält i Falun. Egnellska huset anno 1903 totalförstördes , två lägenheter likaså, samt en hel rad företagare fick se sina livsverk antingen brinna eller vattenskadas ordentligt. Sorgligt. Ingen skadades allvarligt. Skönt.

För Erik och Erik betydde detta hårt fältarbete i giftig rök. Även om detta med den giftiga röken verkade smått överdrivet.
- Det är inte värre än att röka en Marlboro light, sade Erik N.

Smått kaos rådde på redaktionen och vi fick se oss rejält utskåpade på webben av den mer resursstarka konkurrenten.
- Hej. Är du ensam eller, sade fyra tjejer från Dalarnas Tidningar i kör med sina pigga röster nere i brandområdet.
- Eh... ja, men jag är jävligt snabb, sade jag.

Jag fick dock tillfälle att ringa in telegram "on location" vilket var skoj. Det är alltid kul att domdera i handsfree.

Efter ett par timmar kom Erik N och hjälpte till. Vi jobbar bra tillsammans.
Klockan 17.32 satte jag mig utmattat på tåget till Stockholm så jag har inte sett dagens tidning men det blev ett helt gäng bra artiklar.

Det är intressant att se hur formuleringar från lokalpressen sprider sig via TT till riksmedia.
Dalarnas tidningar fick stort genomslag med sin (överdrivna) "giftig rök täcker stora delar av centrala Falun"

Jag fick stort genomslag med min "ett helt kvarter står i brand" som dessutom var ett helt korrekt återgivet citat från ett befäl på plats.

En eloge till Erik N som jobbade kväll och knöt ihop säcken.

Intresserade kan läsa vår bevakning av branden
här här här här här
här här
här & här

Cruising inget för Pandy

Jag och Erik N har ägnat stora delar av vår vakna tid åt att täcka årets cruising i Falun. Det handlar alltså om att åka bil långsamt i stan. Jag frågade en av funktionärerna på cruisingen var bilarna skulle åka varpå hon pekade på en rutt som gick runt stan ett varv och sedan runt stan en gång till:
- Åker de bara runt runt runt runt massor av gånger eller?
- Jaaaa. (argt och tjockt). Dä ä dä som ä cruuuuuuuuuuuising!
- Ok tack, du behöver inte bli arg.

Cruisingen var väldigt kul. Jag år två korv med bostongurka. Min fotograf utbrast:
- Oh. Det finns langos. Ska du inte ha Langos istället.
- Absolut inte, sade jag.
Hon slog till på en friterad degklump med kaviar, räkor och gräddfil.

Jag hade velat gör ett cruisingreportage i min Fiat Panda 4x4. Min kompanjon Erik N undersökte möjligheterna att åka.

En konservativ syn på bilar framträdde på nyhetsplats.

Erik N gjorde ett trevligt reportage med två kvinnliga cruisare med en riktigt grym bil. Det kan ni läsa här.

Förhandsartikeln där Pandy omnämns hittar ni här.

Cruising är det även här.

Exil: Dag 29 - Varför är du så tyst?

Jag gör mitt första kvällspass på tidningen idag. Kraven på vad jag ska prestera efter att nyhetschef och reporterkolleger gått hem är minst sagt modesta. Jag ska vara där "om det händer något", ringa polisen lite nu och då och fråga "om det hänt något". Thats it.

Min ambitiösa natur förhindrar mig dock från att göra kvällspassen till den drömtillvaro en fullfjädrad slacker skulle kunna få ut av upplägget. Inspirerad av Aron har jag en hel säsong frasier på min macbook men jag sitter och läser årsredovisningar från Dalarnas samtliga kommuner (typ 15) för att inhämta grundstoffet till veckans stora knäck "Född skuldsatt". Annars går jag mest runt och trallar. Sjunger för mig själv alltså.

Varje heltimme har jag även ett givande samtal med min mentor, den gode August. Hans sorgsna blick ger tysta men ack så visa svar när kvällen vaggar Falun till sömns.

Här är äntligen webbversionen av PB-intervjun.

Första småstadsklippet

En av mina förväntingar inför min Falusommar slog in idag. I Borlänge. Jag kan rekommendera alla som läser detta att åka dit - fort.

Jag var någonstans mellan Falun och Borlänge för ett jobb om rosor. Ett typiskt tillfälle då jag får fyra av följande fras till fotografen: "ta mycket bilder för jag tänker inte skriva många rader om det här".
I allafall. Efter rosorna passade jag på att fånga två frivilliga gymnasieungdomar för en enkät för att "få lite kött och blod" till morgondagens toppstory: "Chockökning av indragna studiebidrag i Dalarna".

Jag gjorde enkäten i Kupolen - Borlänges svar på solen. Sedan hände det. Jag såg ett par dosor a la converse allstar i en grym matt vinröd nyans. Jättefina. Min storlek. De kostade fytioniokronor.
Jag upprepar f-y-r-t-i-o-n-i-o-k-r-o-n-o-r. Då var det obligatoriska småstadsfyndet avbockat från saker jag måste göra i Dalarna listan. En varm nöjd känsla får jag när jag tänker på det.
I helgen kanske jag åker ner i gruvan. Sen är listan slut.

För er som desperat väntar på min aviserade Per Bjurman intevju har jag glädjande nyheter. Efter att ha blivit ställd förra lördagen till förmån för ett jävla krimmo kommer mitt epos nu på lördag. Jag har redan fått skit för att den var för lång, bilderna var för svartvita och "konstnärliga" vilket jag tolkar som enkom positivt. Min instruktion till fotografen var nämnligen "bara de inte ser ut som bilderna till lördagsintervjun brukar göra". Jag vill ha nära och svartvitt sa jag stolt. Och så blev det.

Erik blir vuxen

Jag har precis blivit vuxen. "Hur vet jag det?" blir den uppenbara följdfrågan. Jo hör upp så ska jag berätta.

I helgen hade jag långledigt, torsdag till söndag. På onsdagkvällen tog jag tåget hem till Stockholm och min Sara. Vi möttes på Centralen i en virvelvind av ömhetsbevis och begav oss sedan hemåt. På torsdagen jobbade Sara. Jag hängde ut på söder och bjöd min födelsedagsfirande vän Niklas på finlunch på restaurang J. Mellanöl mitt på dagen, mycket trevligt och än så länge inga vuxenbevis.

Det blev fredag. Sara hade tagit ledigt. Vi var weekend-lediga kanske för enda gången på hela sommaren. Vi vaknade upp helt som vanligt.
Sen hände Det. Den stora transformationen, metamorfosen. Vi yppade frasen "äh, ska vi ta in på något riktigt bra hotell". Bara för att. Och hotell blev det. Närmare bestämt Trosa Stadshotell viket är ett formidabelt litet men ändå fullt konkurrenskraftigt etablissemang. Fräsht och lite posh men fortfarande genuint och mysigt. Såklart något maritimt inspirerat.

Vi åt en utsökt middag bestående av pocherad hälleflundra serverad med stenmurklor, ankleversås och kokt färskpotatis. Det hela sköljdes ner med ett par glas av en lagom mogen men ändå fruktig sydafrikansk sauvignon blanc. Vi gick promenad längs den lilla kanalen i ett sommardåsigt Trosa. Vaknade upp till vita tunna gardiner, solsken och grym hotellfrukost på innergården. Det hela var väldigt, väldigt vuxet. Och trivsamt. Sådär som man kommer komma ihåg och försöka toppa. Ett minne som hägrar. Typ första gången du var på krogen, första gången i London osv. Detta var första "fly-från-vardagen-mini-semstern-på-vuxet-vis" och det var jävligt bra. Kommer bli svårt att återskapa och det är det som gjorde det fint.

Nu sitter jag åter i Falun. Det känns inte så grymt. Tomt, ensamt och tråkigt. En sak som dock roar mig något oerhört och har gjort så konstant de senaste dagarna är regeringen Reinfeldts present till Victoria: En jävla platt-TV. Vad är grejen med det?

Erik gör kvällstidningstorys ...

... och gör det bra. Eller - det ser i alla fall bra ut på löpet. Även om "BOMB" kanske var lite att ta i.

Uppdatering 17.28.
Vinkeln på artikel har blivit smutskastad dagen igenom på webben. Vad sägs om denna kommentar:

(det) Är inte förvånande att just DD gnäller och kommer med osann skrämmselpropaganda. De vill väl riva och bygga en flyktingförläggning eller uppföra "det lilla röda huset" där. Rött skitsnack som vanligt. Andersson 2007-07-10 14:46:03

Uppdatering 11/7 07.34
Konkurrenten gillade artikeln och gjorde en precis likadan.

Erik jobbar lördag

Jag sitter ensam i DDs stora plåtburk till centralredaktion. Den är murrig och mysig fast lite olustig på samma gång. Det är släckt överallt men hos mig har flitens lampa lyst hela dagen.

Per Bjurman var dagens stora uppdrag. 5500 tecken intressant lördagsläsning; ett personporträtt, är beställt och jag ska leverera. Vi fikade i Borlänge. Inte helt otippat var Bjurman svårintervjuad. Han skruvade på sig. Men det gör inget. Ju mer kryptisk han var desto mer "författarjag" kan jag lägga in. Det blir upp till mig att tolka hans person och verk. I like.

Sen gick vi och handlade skivor hos Pers kompis Ingemar. Han köpte på min inrådan Jamie T och jag köpte på hans rekommendation Dr. Dog. Vi köpte annat också på Ingemars rekommendation. Min fotograf ville gå hela tiden men jag fick ju betalt för att shoppa med PB så jag ville stanna. Vi stannade länge.

Egentligen var Dr. Dog Lokkos rekommendation förmedlad genom Bjurman. Han har slutat hålla koll på musik. Tappat intresset. Han vill inte skriva om musik på mycket, mycket länge. Mer än så kan jag inte avslöja här. Ni får läsa på lördag. Då kommer även sanningen bakom den berömda kyssen på Nalens scen. Det ni.

Jag har idag under mina upptäcktsfärder på den öde redaktionen upptäckt något som ger frasen "jag går ner och letar i arkivet" en helt ny innebörd:

Migrationsdomstolen the all mighty

Migrationsöverdomstolen har tydligen avslutat ett inbördeskrig. DN idag:

"Det råder inte inre väpnad konflikt i Irak enligt ett beslut av Migrationsöverdomstolen"

Bra jobbat! Undrar om alla de irakiska flyktingar som kommer bli avvisade p.g.a. detta beslut tycker att det känns säkert att åka tillbaka?

Jag vet inte vad detta klassas som...

Telefoninterjvu med VD för ett företag. Han påpekar att andra lokala medier
har skrivit fel på produktens namn och vill vara säker på att jag får det rätt.

VD: Men di har skrivit fel på varumärket
E: Jaha.
VD: Produkten heter varumärket
E: Jaha. Vad är varumärket då?
VD: Det är ett registrerat varumärke.
E: Mmmm. Men kan säga du det till mig?
VD: Nej. Di få titta på patent & registreringsverket.
E: Va?
VD: Det står "kopparmanicken" med små bulliga bokstäver runt en fyr.
E: Jaha. Då heter produkten alltså kopparmanicken.
VD: Nej produkten heter VARUMÄRKET.
E. Ja och varumärket heter kopparmanicken.
VD: Nej. Den heter VARUMÄRKET. En liten bild. Den är registrerad.
E: Jaha du talar om en logotype?
VD: Nej varumärke! Produkten heter varumärket.
E: Driver du med mig?
VD: Nej produkten heter varumärket. En liten bild med bulliga boktäver...
E: Okej mr VD. I resten av världen kallas just en liten symbol med produktens namn i bulliga bokstäver runt ett fyrtorn för logotype. Men oavsett så kan jag inte lägga in loggan/varumärket i artikeln. Om du inte misstycker så skriver jag "kopparmanicken" med vanliga bokstäver. Du förstår säkert att jag inte kan lägga in en logga mitt i texten. Jag måste skriva något som går att BOKSTAVERA. Jag skriver nämligen med tangenter på något som kallas en dator.
VD: Ehhhhh. Jaha.
E: Hur brukar du förresten göra när du ska säga vad produkten heter och inte har ett papper med loggan på att visa?
VD: Ehhh... Ja vi har ju... Njä...
E: Fundera på det du så skriver jag artikeln sålänge. Hepådej.

15 min senare ringer min telefon.

E: Hallå.
VD: Jo jag satt o fundera på di där. En ä ju van vi o jobbe snabbt. Kreativ o så. Då tänkte jag du kan ju skriva att produkten heter "varumärket: kopparmanicken". Smart va?
E: Jo det var ju smart.
VD: Japp. En tänker snabbt.
E: O ja. Jag tror ändå att jag bara skriver "kopparmanicken".
VD: NEJ. Skriv VARUMÄRKE: KOPPARMANICKEN.
E: Jag har inte tid att käbbla om det här (lögn jag hade tid). Ska jag vara ärlig så skiter jag i att skriva artikeln om jag inte får skriva vad produkten heter utan att skriva "varumärke:" innan.
VD: ehhh
E: Vi säger så. Hepådej.

Detta samtal har ägt rum idag. Det är dock kraftigt förkortat. För att skydda det inblandade företaget från sin egen VD är alla varumärken, logotyper och produktnamn fingerade. VDn erbjöd sig senare även att komma till redaktionen och skriva artikeln själv "så det bli riktigt". Något som jag efter seriöst beaktande och svåra kval vänligt avböjde.

Exil: Dag 10 - The Social Animal

Erik N, min vapendragare och enda vän i Dalarna, har lämnat mig för en vecka i Skåne med en blond liten blivande proddare. Ensamheten är kompakt.

Nu förstår jag hur pensionärer lever. Istället för att som vanligt vilja göra saker effektivt; handla för flera dagar, göra alla ärenden på stan på samma gång osv, gör jag det motsatta. Jag mjölkar ut maximal tidsåtgång ur varje aktivitet.
Ändå jobbar jag. Fan vad mycket fritid man har.

När jag slutar klockan fem "går jag på stan". Slaggatan är stan. Ett stråk med your average småstadsutbud av butiker. Jag hushåller med de som finns. Jag går in i max tre. Det måste ju finnas några till i morgon också.
Kanske har det kommit in något nytt på myrorna tänker jag självbedrägligt och vet redan svaret. Det har inte kommit in något nytt på myrorna de senaste tre dagarna. Allt är för stort på myrorna i Falun.

Jag köper aftonbladet på tobakshandeln - inte när jag ändå står vid tidningsstället på Hemköp.

Senare kommer jag på att jag undrar om det finns någon sushi i Falun. Jag kollar inte på nätet.
Jag går ner på stan igen och letar efter en sushi. Jag frågar den trevliga på hemköp. Jag börjar tro att servicepersonal som bara gör sitt jobb är mina kompisar. Kassörskan svarar på klingande dalmål.
- Jo men det finns en kiiinaaarestaurang - de kanske har sushi.
Jag sorterar undan den utsagan som ett dåligt tips. Jag får nog fortsätta leta i morgon istället.
- Jag tror inte det finns någon Sushi i Falun, säger personen bakom mig i kön.
Bra, då kan jag leta varje dag. Kanske i större cirklar.

Oj. Nu är det dags för min kvällspromenad. Har inte tid att blogga längre. Måste posta ett brev också. Det finns visserligen ett fack för utgående post på DD men vem kan lita på att det sköts som det ska?

Festivalhelg deluxe

Tack vare två mycket vänliga människor fick jag chansen att helt gratis gå på både peace & love och accelerator. Jag fick till och med för första gången vifta med mitt pressleg på den förstnämnda. Inget konstigt med det - jag måste ju ha koll på vad som händer i mitt bevakningsområde även om jag inte skriver om det. Eller vadå jag skriver ju om det nu?

Som ni förstår bröt jag exilen denna helg. I alla fall kallar denna kulturexplosion för en komparativ studie så varsågoda:

Accelerator vs. Peace & Love

Publik:
P&L - Din fulla lillasyster, 14, som inte bryr sig om banden på plats men gillar My Chemical Romance och folköl
Acc - Din unga ogifta farbror , 37, som älskar New Order och har en bild på Morresey med sig till frisören

Mat:
P&L - Langos (!)
Acc - Tofu

Mediefolk från Sthlm:
P&L - Check
Acc - Hela vipbaren

Mesta accesoar:
P&L - Skrapsår, cigg och feststämning
Acc - Ray-Ban Wayfarer, korslagda armar och hansfree

Mesta fras:
P&L - Fan vad mycket anabolavakter det är. Ska vi ta en kundvagn till campingen och slanga bärs istället?
Acc - Fan vad lång kö det är för att köpa öl. Ska vi ta en vi ta en bulle till spyan istället?

JMKare:
P&L - Bara Erik & Erik
Acc - Ja. Lisa "slå i magen" Nyström med karl - även de hemvändare

Bra band:
P&L - Anna Ternheim sjöng så vänt och vackert att jag fick akut hemlängtan och åkte hem och la mig ensam i Falun.
Acc - Bright Eyes mosade allt motstånd med en av historiens största spelningar. Det var som Joe Cocker på Mad dogs and Englishmen. Sjuttiotal, jätteband, långt hår, stor akustisk gitarr och en makalös show.

Nu är jag tillbaka på DD. Mycket att göra för mig denna vecka. Ett helt uppslag "DD-special" om hushållsnära tjänster , en "Lördagsintervju" a´ 5500 tecken med valfri känd/intressant person, samt min första "offerstory". Äntligen lite seriösare grejer. Kanske har jag jobbat mig ur "rundisproletariatet"? Kanske är det en tillfällighet? Jag njuter medan det varar.

När det står riddare på torget är det dags att börja fundera på var man egentligen befinner sig.

Judo eller Linné

Under veckan har det på redaktionen talats om någonting som kallas Falun-do som ska gå av stapeln i helgen. Jag har spelat cool och låtsas som om jag var med på noterna och vetat precis vad det handlat om. Det enda fakta jag visste om den årligt återkommande händelsen var att alla brukar klä ut sig.

Min fantasi har sedan skenat då jag inte velat avslöja mitt Stockholmscentrerade kulturperspektiv och inte frågat någon vad det är. Av namnet Falun-do fick jag genast kampsportvibes. Jag såg framför mig ett Falun i vita judodräkter i någon falun-gonginspirerad sektverksamhet. I morse fick jag uppdraget att göra ett "inför-reportage" om detta surrealistiska scenario. Jag svettades. Vad händer nu tänkte jag.

Väl på pressträffen möttes jag av två människor i 1700-talsskrud som talade om tornerspel, historiska marknader, gycklare och parader med Gustav III i häst och vagn. Det visade sig att jag fallit offer för ett dialektalt onomatopoetiskt missförstånd.
Dalmasarna ljudar tydligen inte bokstaven å på det sätt jag är van vid. Festen som går av stapeln i helgen heter Falun DÅ - som i dåtid. Inte Falun-do som jag trodde.

Och ja - temat är naturligtvis Linnés 1700-tal.

Sweet success

När jag valsade in på jobbet idag möttes jag av mitt första löp. Sen såg jag tidningen. Jag hade även ettan och bildpuffar för mina andra två storys som gick idag. Tidningen är min, min, bara min. Woahahaha (filmskurkskratt)

Lugnet

I natt hände tydligen något bland valsarna på DDs tryckeri. På morgonen fanns helt enkelt ingen tidning. Mitt slit om slöjd och cyklar blev inte tryckt. Det kommer nog i morgon istället. Undergångsstämmning rådde på morgonmötet.

Om dagens aktiviteter kan jag likt de flesta journalister i detta land just nu bara konstatera att jag fått en livstidsdos Carl von Linné. Det är som bekant 300-års jubiléum av den store botanikern vilket gett upphov till en uppsjö av firande och således reportage om dessa firanden. Idag firades Linnés 268:e (!) bröllopsdag. Jag var där. Need I say more?

Efter arbetsdagens slut var det dags för premiär för löpning i Falun. Jag satte av mot Lugnet och hoppbacken som ensam definierar Faluns skyline. Ett stilla regn och en hård motvind kunde inte stoppa mig. Jag satte av upp för grusbacken som leder upp till själva hoppbacken. Berusad av den tunna luften, pulsen och flåsandet stod jag sedan och blickade ut över Faluns takåsar som föreföll fjärran. Skönt. Grejen med att springa är att man måste ha något att springa ifrån om det ska bli sådär riktigt absorberande. Ensamhet och hemlängtan eller Linné - allt som känns funkar.

Imorgon är en ny dag.

Första dagen på jobbet...

...gick väldigt fort. Nu är den slut. Jag är också slut på det där sättet man bara kan bli när man faktiskt har jobbat. Jag sitter på balkongen och hör klockorna klämta från en kyrka jag inte vet namnet på. Småstadslugnet har lagt sig över falun.

I morse var jag dock nervös. Jag gjorde det fatala misstaget att komma lite för tidigt. Resultatet blev att jag fick sitta och svettas vid bordet där morgonmötet skulle hållas, försöka se oberörd ut, och bläddra lite förstött i dagens tidning.
Den handlade uteslutande om midsommar. 7 minuter kändes som en evighet.

Jag fick ett fint rum med utsikt över Falu koppargruva utrustad med en sån där konstig liten knubbig gammal imac i neongrönt (kan ha varit blå eller mint, jag har förträngt det).
Det var iallafall en sådan som min fd. lärare Mark Comerford hävdar sig ha köpt i dussintal bara för att slå sönder med ett rosa basebollträ. Den är ganska långsam. Skärmen lyser knappt. Men jag gillar rummet vilket betyder att jag är fast med den sorgliga ursäkten till dator.

Till skillnad från vissa fick jag sedan sätta igång att jobba på en gång. Jag fick två jobb utlagda på mig. Båda med fotograf vilket är grymt för då slipper jag köra vilse. Ett om barn & slöjd. Ett om en satsning på att Faluns invandrare och flyktingar ska lära få lära sig att cykla. Båda kommer i morgondagens tidning och om jag inte var så trött skulle jag vara lite nervös för resultatet. Min starkaste sida är inte direkt trevlighetsreportage. Ett faktum som kanske kommer ändras under sommarens gång.

Exil: Dag 1

Kl. 12.39 Jag & Andy Pandy lämnar Stockholm

Andy Pandy är precis som bilen på bilden en Fiat Panda med tillägget "4x4" som betyder att det är den terränggående monsterversionen med fyrhjulsdrift. Det är alltså frågan om en lite mindre föregångare till dagens SUV.

Andy Pandy och jag lämnade stan. Det sista som mötte våra ögon innan glesbygdens oändliga vidder slukade oss var de slitna husen och vattentornet i Tensta/Rinkeby. När jag var liten och vi åkte till fjällen brukade vi åka förbi samma ställe. Jag tyckte att husen var hemska, läskiga och sorgliga. Nu stod de som en sista utpost för en stad jag älskar. Nu var de vänliga och vackra. Jag och Pandy viskade ett stilla "farewell - but not goodbye" innan vi växlade upp och gav oss ut i Sverige.



Det var märkligt. När jag och Pandy rullade in i Dalarna, efter flera timmars vägrenskörning i 80km/h, förändrades himlen. Stora moln tornade upp sig, landskapet förändrades och dramatiserades. Jag vet inte om detta egentligen var ett dåligt omen. Men det var på ett konstigt sätt välkommnande. Dalarna bjöd upp till dans och jag tackade ja. Ett brutalt regnväder tvingade Pandys enda vindrutetorkare att febrilt häva sig från sida till sida. På radion sommarpratade Mark Levengood om att våga stå kvar och möta blicken på det man räds.



16.02 Hem nya hem
Efter den mycket spirituella färden kom jag så äntligen till Falun. Lägenheten som jag hyr är något ödesmättat. Tre rum och kök inrett i pensionärsstil. Mycket böcker, prydnadsvaser, fotografier, mattor och annat som gamla människor har hemma. Men efter en stund börjar jag känna mig hemma. Som jag hörde på något tv-program "ta ett rum och gör det till ditt". Jag började med en blogghörna: macbook, högtalare, fåtölj.



16.45 Oh shit
Erik N kom hit från Borlänge för att välkommna mig. Han hade sin bil med sig. Den var ett monster. Vi åkte med den. Sjukt fort. Whohohohhohohohohohhohoblblblblb. Så lät motorn.
Här poserar Andy Pandy med sin nyvunne vän Ford Galaxie.



22.03
Det har varit en lång dag. Har handlat och ätit med Erik N. Efter detta blir det sängen. I morgon är jag journalist på riktigt. Kl. 8.00 väntar DD på sin nye medarbetare. Jag lämnar er med det bästa med "min" lägenhet i Falun. En otroligt lummig och gräsig vy från balkongen. Där kan jag sitta och, som nu, snylta på någon stackares trådlösa uppkoppling.

Döfött

Det verkar som att inte ens JMKs studierektor tror på det nya masterprogrammet i journalistik. Journalisten 5/6:

Även på JMK vid Stockholms universitet startar man en masterutbildning i höst. Den är två år lång och har en mer akademisk karaktär än det nuvarande 60-poängsprogrammet, som den ersätter. Det nya masterprogrammet är en påbyggnadsutbildning. Efter masterexamen ska studenterna kunna välja om de vill forska eller jobba som journalister.
Men George Strachal, studierektor på JMK, vet inte om studenterna kommer att klara yrkeskraven för journalister efter genomgången utbildning, även om han tror det.
– Vi får se. Utbildningen är ju i sin linda, säger han.
Är det rättvist mot de studenter som har sökt utbildningen om det visar sig att de inte klarar av att jobba som journalister när de är färdiga?
– Jag kan inte svara på det. Ambitionen är givetvis att man ska få jobb och vi prioriterar kontakterna med branschen. Även betygen på JMK ändras enligt ECTS-systemet.

I och för sig är skadan inte så stor eftersom de som går på det befintliga "akademikerprogrammet" med få undantag är kufar & ganska dåliga. Men trist för de som sökt masterprogrammet att få läsa att de förmodligen inte kommer att klara av yrket.

Guns n´Roses

Enligt någon på flashbacks forum ska sex låtar från Guns n´ Roses (läs Axl Rose) kommande album Chineese Democracy läckt ut. Men är det verkligen Axl som sjunger.
Jag kallar på er, Eriks Exils läsare så vi tillsammans - men oberoende av varandra - kan göra en bedömning.

Frågan är alltså:
Är detta Axl rose och därmed isåfall den länge emotsedda Chineese Democracy? Och om så vad tycker vi om låtarna?

Gå in här och klicka på låtlänkarna längst ned. Skriv din åsikt i en kommentar.

Nattmangling

När det ska skrivas sent är det trevligt med sällskap av en stark dryck. Receptet på framgång i denna bransch: 1 del talang 1 del laptop och 1 del Captain Morgan. Jag har i alla fall två av dessa.

Fotogåtan 13

Joey Tempest. Ett under av självdistans. Ett klipp ur videon "Europe in America", filmad under deras storhetstid.

Precis där detta klipp tog slut lutar sig Joey fram mot kameran och säger:

"Kids! Don´t do what I did. Stay in school"

Fantastiskt.

Men man får ändå ge det till honom. Han skrev åttiotalets fetaste låt!

Denna långa presentation beror på att något unikt har hänt. Fotogåtands giganter Aron (4), Texas (3) & Kepsen (4 segrar) blev slagna på fingrarna av en deltagare utanför bloggosfären.

Hampus var först med det rätta svaret på fotogåa nr. 13
"The final countdown" Europe.

Grattis Hampus och heja det nya demokratiska mailbaserade svarsförfarandet till fotogåtan.



Jag råkar dock veta att Hampus har sett filmen "Europe in America" typ 30 gånger så det var kanske inte så konstigt att han var först med att svara.

Fotogåtan 11 + 12

Tommy var där och nosade men det var Aron som satte fotogåta nr 11. Grattis. Tillsammans med The Who kanske de enda i världen som har lyckats med konsstycket att göra bra grejer i den något befogat utskällda genrén konceptalbum.
Rätt svar: "Wish you were here" Pink Floyd



Och endast tre timmar senare tog Texas fotogåta nr. 12
Imponerande med tanske på att han bara var omkring tio bast när denna platta befäste stjärnor-runt-ögonen-och-gråta-hela-tiden-modet.
Rätt svar var "Broder Daniel" Broder Daniel

Ledig?

Jag har precis börjat förstå att tack vare en utmärkt snabb prestation i skolan av mig, Emily & Jenny, så kommer jag vara ledig i två dagar.
Vad ska jag göra i två dagar?
Har inte varit ledig så många dagar sedan förra sommaren.

Det satt en lapp från en skum välgörenhetsorganisation på min port. Kanske göra grej på dem?
Kanske sortera strumpor?
Förslag är mycket välkommna.

Fotogåtan 10

Ja det må vara Andersson/Butlers näst bästa prestation men enligt många Bretts snyggaste period.

Grattis Texas som klarade den enligt mig ganska svåra fotogåta nr. 10. Kanske var det den där grönaktiga tonen som ledde honom rätt. Rätt svar var
"Dog man star" Suede


Heja Texas som använde den nya mail-länken för att svara på fotogåtan. Detta är nu det officiella sättet att svara på.

"När du fick diarré i morse hade du ett val"

Ni har sett reklamen eller hur. En något märklig känsla infinner sig och man vill liksom svara. Vadå när jag fick diarré i morse? Jag fick fan inte diarré i morse.

Byrån bakom denna fantastiska öppning på en reklamfilm måste inspirera till en helt ny kategori på nästa guldäggsgala. Typ årets "Vänta lite vad fan säger du". Det är inte alla som vågar se den svenska tv-publiken i ögonen och helt sonika påstå att alla vaknade med diarré. Snacket måste ha gått något i stil med att "vi måste normalisera diarrén, få bort skammen & skulden" Sen bestämde de sig för "diarrén som normaltillstånd" som ett ständigt axiom på byrån.

Nåväl. Läkemedlet som ska säljas med hjälp av denna film heter Imodium och skall alltså bota detta diarréns normaltillstånd som det svenska folket tydligen lider av. Men låt er inte luras av den glätiga reklamen. Att ta Imodium verkar enligt Fass vara lite som att välja mellan pest eller kolera.

Vanliga biverkningar: förstoppning, magsmärtor och illamående, väderspänning, muntorrhet, huvudvärk och yrsel.

Vad är egentligen bäst, förstoppning eller diarré? Och vad är egentligen väderspänning? Fass igen:

Definition: Uppsvullen buk p.g.a. gaser. 15–20 gasavgångar per dag är normalt. Om gasmängden ökar kan det skapa obehag.

Utredning: Fingerundersökning av ändtarmen (PR)

Gasavgångar. Medicinkt språk har sina uppenbara komiska poänger.

Slutsats. Om jag vaknar med diarré i morgon har jag ett val. Antingen sätter jag mig med en god bok på toaletten eller så kör jag en Imodium suprise och håller noggrann koll på mina gasavgångar.

Ps. Ser ni att det en ung Jenifer Aniston på Imodiumreklambilden? Diarré - alla har det! Ds.

Jmks dirty alphadogs...

...i väntan på att spela final i den årliga brännbollsturneringen. Självsäkra, snygga och förväntansfulla efter två segrar av två möjliga i gruppspelet.

Uppdaterning: 30 min senare hade kämparglöden förbytts i bitter besvikelse.
Finalen förlorades mot ett lag som hade typ 500 deltagare mot våra 9.
- Det var som att slå ut i folkhavet från stora scenen på Hultsfred, sade en av de uppgivna brännbollsessen.

Fotogåtan 8 + 9

Theres gonna be some trouble
A whole house will need re-building
And everyone I love in the house
Will recline on an analysts couch quite soon

Med dessa spröda rader börjar det episka stycket med den lika episka titeln "Now my heart is full". Öppningsspår på en av nittiotalets kanske bästa skivor.

Grattis Fruktkeps som efter 10 dagar, ledtråden "Engelsk Exil" och tre "utzoom" tog segern i fotogåta nr. 8. Rätt svar var naturligtvis
"Vauxhall and I" Morresey




Och exakt 35 minuter senare klarade kepsen den uppenbarligen alldeles för lätta fotogåta nr 9
"Use your illusion 1" Guns n´roses