Exil: Dag 10 - The Social Animal

Erik N, min vapendragare och enda vän i Dalarna, har lämnat mig för en vecka i Skåne med en blond liten blivande proddare. Ensamheten är kompakt.

Nu förstår jag hur pensionärer lever. Istället för att som vanligt vilja göra saker effektivt; handla för flera dagar, göra alla ärenden på stan på samma gång osv, gör jag det motsatta. Jag mjölkar ut maximal tidsåtgång ur varje aktivitet.
Ändå jobbar jag. Fan vad mycket fritid man har.

När jag slutar klockan fem "går jag på stan". Slaggatan är stan. Ett stråk med your average småstadsutbud av butiker. Jag hushåller med de som finns. Jag går in i max tre. Det måste ju finnas några till i morgon också.
Kanske har det kommit in något nytt på myrorna tänker jag självbedrägligt och vet redan svaret. Det har inte kommit in något nytt på myrorna de senaste tre dagarna. Allt är för stort på myrorna i Falun.

Jag köper aftonbladet på tobakshandeln - inte när jag ändå står vid tidningsstället på Hemköp.

Senare kommer jag på att jag undrar om det finns någon sushi i Falun. Jag kollar inte på nätet.
Jag går ner på stan igen och letar efter en sushi. Jag frågar den trevliga på hemköp. Jag börjar tro att servicepersonal som bara gör sitt jobb är mina kompisar. Kassörskan svarar på klingande dalmål.
- Jo men det finns en kiiinaaarestaurang - de kanske har sushi.
Jag sorterar undan den utsagan som ett dåligt tips. Jag får nog fortsätta leta i morgon istället.
- Jag tror inte det finns någon Sushi i Falun, säger personen bakom mig i kön.
Bra, då kan jag leta varje dag. Kanske i större cirklar.

Oj. Nu är det dags för min kvällspromenad. Har inte tid att blogga längre. Måste posta ett brev också. Det finns visserligen ett fack för utgående post på DD men vem kan lita på att det sköts som det ska?