Erik blir vuxen
Jag har precis blivit vuxen. "Hur vet jag det?" blir den uppenbara följdfrågan. Jo hör upp så ska jag berätta.
I helgen hade jag långledigt, torsdag till söndag. På onsdagkvällen tog jag tåget hem till Stockholm och min Sara. Vi möttes på Centralen i en virvelvind av ömhetsbevis och begav oss sedan hemåt. På torsdagen jobbade Sara. Jag hängde ut på söder och bjöd min födelsedagsfirande vän Niklas på finlunch på restaurang J. Mellanöl mitt på dagen, mycket trevligt och än så länge inga vuxenbevis.
Det blev fredag. Sara hade tagit ledigt. Vi var weekend-lediga kanske för enda gången på hela sommaren. Vi vaknade upp helt som vanligt.
Sen hände Det. Den stora transformationen, metamorfosen. Vi yppade frasen "äh, ska vi ta in på något riktigt bra hotell". Bara för att. Och hotell blev det. Närmare bestämt Trosa Stadshotell viket är ett formidabelt litet men ändå fullt konkurrenskraftigt etablissemang. Fräsht och lite posh men fortfarande genuint och mysigt. Såklart något maritimt inspirerat.
Vi åt en utsökt middag bestående av pocherad hälleflundra serverad med stenmurklor, ankleversås och kokt färskpotatis. Det hela sköljdes ner med ett par glas av en lagom mogen men ändå fruktig sydafrikansk sauvignon blanc. Vi gick promenad längs den lilla kanalen i ett sommardåsigt Trosa. Vaknade upp till vita tunna gardiner, solsken och grym hotellfrukost på innergården. Det hela var väldigt, väldigt vuxet. Och trivsamt. Sådär som man kommer komma ihåg och försöka toppa. Ett minne som hägrar. Typ första gången du var på krogen, första gången i London osv. Detta var första "fly-från-vardagen-mini-semstern-på-vuxet-vis" och det var jävligt bra. Kommer bli svårt att återskapa och det är det som gjorde det fint.
Nu sitter jag åter i Falun. Det känns inte så grymt. Tomt, ensamt och tråkigt. En sak som dock roar mig något oerhört och har gjort så konstant de senaste dagarna är regeringen Reinfeldts present till Victoria: En jävla platt-TV. Vad är grejen med det?
2 kommentarer:
vuxet och mysigt baby, ja...
Den är fin, kärleken.
Skicka en kommentar