Cruising inget för Pandy

Jag och Erik N har ägnat stora delar av vår vakna tid åt att täcka årets cruising i Falun. Det handlar alltså om att åka bil långsamt i stan. Jag frågade en av funktionärerna på cruisingen var bilarna skulle åka varpå hon pekade på en rutt som gick runt stan ett varv och sedan runt stan en gång till:
- Åker de bara runt runt runt runt massor av gånger eller?
- Jaaaa. (argt och tjockt). Dä ä dä som ä cruuuuuuuuuuuising!
- Ok tack, du behöver inte bli arg.

Cruisingen var väldigt kul. Jag år två korv med bostongurka. Min fotograf utbrast:
- Oh. Det finns langos. Ska du inte ha Langos istället.
- Absolut inte, sade jag.
Hon slog till på en friterad degklump med kaviar, räkor och gräddfil.

Jag hade velat gör ett cruisingreportage i min Fiat Panda 4x4. Min kompanjon Erik N undersökte möjligheterna att åka.

En konservativ syn på bilar framträdde på nyhetsplats.

Erik N gjorde ett trevligt reportage med två kvinnliga cruisare med en riktigt grym bil. Det kan ni läsa här.

Förhandsartikeln där Pandy omnämns hittar ni här.

Cruising är det även här.

Exil: Dag 29 - Varför är du så tyst?

Jag gör mitt första kvällspass på tidningen idag. Kraven på vad jag ska prestera efter att nyhetschef och reporterkolleger gått hem är minst sagt modesta. Jag ska vara där "om det händer något", ringa polisen lite nu och då och fråga "om det hänt något". Thats it.

Min ambitiösa natur förhindrar mig dock från att göra kvällspassen till den drömtillvaro en fullfjädrad slacker skulle kunna få ut av upplägget. Inspirerad av Aron har jag en hel säsong frasier på min macbook men jag sitter och läser årsredovisningar från Dalarnas samtliga kommuner (typ 15) för att inhämta grundstoffet till veckans stora knäck "Född skuldsatt". Annars går jag mest runt och trallar. Sjunger för mig själv alltså.

Varje heltimme har jag även ett givande samtal med min mentor, den gode August. Hans sorgsna blick ger tysta men ack så visa svar när kvällen vaggar Falun till sömns.

Här är äntligen webbversionen av PB-intervjun.

Första småstadsklippet

En av mina förväntingar inför min Falusommar slog in idag. I Borlänge. Jag kan rekommendera alla som läser detta att åka dit - fort.

Jag var någonstans mellan Falun och Borlänge för ett jobb om rosor. Ett typiskt tillfälle då jag får fyra av följande fras till fotografen: "ta mycket bilder för jag tänker inte skriva många rader om det här".
I allafall. Efter rosorna passade jag på att fånga två frivilliga gymnasieungdomar för en enkät för att "få lite kött och blod" till morgondagens toppstory: "Chockökning av indragna studiebidrag i Dalarna".

Jag gjorde enkäten i Kupolen - Borlänges svar på solen. Sedan hände det. Jag såg ett par dosor a la converse allstar i en grym matt vinröd nyans. Jättefina. Min storlek. De kostade fytioniokronor.
Jag upprepar f-y-r-t-i-o-n-i-o-k-r-o-n-o-r. Då var det obligatoriska småstadsfyndet avbockat från saker jag måste göra i Dalarna listan. En varm nöjd känsla får jag när jag tänker på det.
I helgen kanske jag åker ner i gruvan. Sen är listan slut.

För er som desperat väntar på min aviserade Per Bjurman intevju har jag glädjande nyheter. Efter att ha blivit ställd förra lördagen till förmån för ett jävla krimmo kommer mitt epos nu på lördag. Jag har redan fått skit för att den var för lång, bilderna var för svartvita och "konstnärliga" vilket jag tolkar som enkom positivt. Min instruktion till fotografen var nämnligen "bara de inte ser ut som bilderna till lördagsintervjun brukar göra". Jag vill ha nära och svartvitt sa jag stolt. Och så blev det.

Erik blir vuxen

Jag har precis blivit vuxen. "Hur vet jag det?" blir den uppenbara följdfrågan. Jo hör upp så ska jag berätta.

I helgen hade jag långledigt, torsdag till söndag. På onsdagkvällen tog jag tåget hem till Stockholm och min Sara. Vi möttes på Centralen i en virvelvind av ömhetsbevis och begav oss sedan hemåt. På torsdagen jobbade Sara. Jag hängde ut på söder och bjöd min födelsedagsfirande vän Niklas på finlunch på restaurang J. Mellanöl mitt på dagen, mycket trevligt och än så länge inga vuxenbevis.

Det blev fredag. Sara hade tagit ledigt. Vi var weekend-lediga kanske för enda gången på hela sommaren. Vi vaknade upp helt som vanligt.
Sen hände Det. Den stora transformationen, metamorfosen. Vi yppade frasen "äh, ska vi ta in på något riktigt bra hotell". Bara för att. Och hotell blev det. Närmare bestämt Trosa Stadshotell viket är ett formidabelt litet men ändå fullt konkurrenskraftigt etablissemang. Fräsht och lite posh men fortfarande genuint och mysigt. Såklart något maritimt inspirerat.

Vi åt en utsökt middag bestående av pocherad hälleflundra serverad med stenmurklor, ankleversås och kokt färskpotatis. Det hela sköljdes ner med ett par glas av en lagom mogen men ändå fruktig sydafrikansk sauvignon blanc. Vi gick promenad längs den lilla kanalen i ett sommardåsigt Trosa. Vaknade upp till vita tunna gardiner, solsken och grym hotellfrukost på innergården. Det hela var väldigt, väldigt vuxet. Och trivsamt. Sådär som man kommer komma ihåg och försöka toppa. Ett minne som hägrar. Typ första gången du var på krogen, första gången i London osv. Detta var första "fly-från-vardagen-mini-semstern-på-vuxet-vis" och det var jävligt bra. Kommer bli svårt att återskapa och det är det som gjorde det fint.

Nu sitter jag åter i Falun. Det känns inte så grymt. Tomt, ensamt och tråkigt. En sak som dock roar mig något oerhört och har gjort så konstant de senaste dagarna är regeringen Reinfeldts present till Victoria: En jävla platt-TV. Vad är grejen med det?

Erik gör kvällstidningstorys ...

... och gör det bra. Eller - det ser i alla fall bra ut på löpet. Även om "BOMB" kanske var lite att ta i.

Uppdatering 17.28.
Vinkeln på artikel har blivit smutskastad dagen igenom på webben. Vad sägs om denna kommentar:

(det) Är inte förvånande att just DD gnäller och kommer med osann skrämmselpropaganda. De vill väl riva och bygga en flyktingförläggning eller uppföra "det lilla röda huset" där. Rött skitsnack som vanligt. Andersson 2007-07-10 14:46:03

Uppdatering 11/7 07.34
Konkurrenten gillade artikeln och gjorde en precis likadan.

Erik jobbar lördag

Jag sitter ensam i DDs stora plåtburk till centralredaktion. Den är murrig och mysig fast lite olustig på samma gång. Det är släckt överallt men hos mig har flitens lampa lyst hela dagen.

Per Bjurman var dagens stora uppdrag. 5500 tecken intressant lördagsläsning; ett personporträtt, är beställt och jag ska leverera. Vi fikade i Borlänge. Inte helt otippat var Bjurman svårintervjuad. Han skruvade på sig. Men det gör inget. Ju mer kryptisk han var desto mer "författarjag" kan jag lägga in. Det blir upp till mig att tolka hans person och verk. I like.

Sen gick vi och handlade skivor hos Pers kompis Ingemar. Han köpte på min inrådan Jamie T och jag köpte på hans rekommendation Dr. Dog. Vi köpte annat också på Ingemars rekommendation. Min fotograf ville gå hela tiden men jag fick ju betalt för att shoppa med PB så jag ville stanna. Vi stannade länge.

Egentligen var Dr. Dog Lokkos rekommendation förmedlad genom Bjurman. Han har slutat hålla koll på musik. Tappat intresset. Han vill inte skriva om musik på mycket, mycket länge. Mer än så kan jag inte avslöja här. Ni får läsa på lördag. Då kommer även sanningen bakom den berömda kyssen på Nalens scen. Det ni.

Jag har idag under mina upptäcktsfärder på den öde redaktionen upptäckt något som ger frasen "jag går ner och letar i arkivet" en helt ny innebörd:

Migrationsdomstolen the all mighty

Migrationsöverdomstolen har tydligen avslutat ett inbördeskrig. DN idag:

"Det råder inte inre väpnad konflikt i Irak enligt ett beslut av Migrationsöverdomstolen"

Bra jobbat! Undrar om alla de irakiska flyktingar som kommer bli avvisade p.g.a. detta beslut tycker att det känns säkert att åka tillbaka?

Jag vet inte vad detta klassas som...

Telefoninterjvu med VD för ett företag. Han påpekar att andra lokala medier
har skrivit fel på produktens namn och vill vara säker på att jag får det rätt.

VD: Men di har skrivit fel på varumärket
E: Jaha.
VD: Produkten heter varumärket
E: Jaha. Vad är varumärket då?
VD: Det är ett registrerat varumärke.
E: Mmmm. Men kan säga du det till mig?
VD: Nej. Di få titta på patent & registreringsverket.
E: Va?
VD: Det står "kopparmanicken" med små bulliga bokstäver runt en fyr.
E: Jaha. Då heter produkten alltså kopparmanicken.
VD: Nej produkten heter VARUMÄRKET.
E. Ja och varumärket heter kopparmanicken.
VD: Nej. Den heter VARUMÄRKET. En liten bild. Den är registrerad.
E: Jaha du talar om en logotype?
VD: Nej varumärke! Produkten heter varumärket.
E: Driver du med mig?
VD: Nej produkten heter varumärket. En liten bild med bulliga boktäver...
E: Okej mr VD. I resten av världen kallas just en liten symbol med produktens namn i bulliga bokstäver runt ett fyrtorn för logotype. Men oavsett så kan jag inte lägga in loggan/varumärket i artikeln. Om du inte misstycker så skriver jag "kopparmanicken" med vanliga bokstäver. Du förstår säkert att jag inte kan lägga in en logga mitt i texten. Jag måste skriva något som går att BOKSTAVERA. Jag skriver nämligen med tangenter på något som kallas en dator.
VD: Ehhhhh. Jaha.
E: Hur brukar du förresten göra när du ska säga vad produkten heter och inte har ett papper med loggan på att visa?
VD: Ehhh... Ja vi har ju... Njä...
E: Fundera på det du så skriver jag artikeln sålänge. Hepådej.

15 min senare ringer min telefon.

E: Hallå.
VD: Jo jag satt o fundera på di där. En ä ju van vi o jobbe snabbt. Kreativ o så. Då tänkte jag du kan ju skriva att produkten heter "varumärket: kopparmanicken". Smart va?
E: Jo det var ju smart.
VD: Japp. En tänker snabbt.
E: O ja. Jag tror ändå att jag bara skriver "kopparmanicken".
VD: NEJ. Skriv VARUMÄRKE: KOPPARMANICKEN.
E: Jag har inte tid att käbbla om det här (lögn jag hade tid). Ska jag vara ärlig så skiter jag i att skriva artikeln om jag inte får skriva vad produkten heter utan att skriva "varumärke:" innan.
VD: ehhh
E: Vi säger så. Hepådej.

Detta samtal har ägt rum idag. Det är dock kraftigt förkortat. För att skydda det inblandade företaget från sin egen VD är alla varumärken, logotyper och produktnamn fingerade. VDn erbjöd sig senare även att komma till redaktionen och skriva artikeln själv "så det bli riktigt". Något som jag efter seriöst beaktande och svåra kval vänligt avböjde.

Exil: Dag 10 - The Social Animal

Erik N, min vapendragare och enda vän i Dalarna, har lämnat mig för en vecka i Skåne med en blond liten blivande proddare. Ensamheten är kompakt.

Nu förstår jag hur pensionärer lever. Istället för att som vanligt vilja göra saker effektivt; handla för flera dagar, göra alla ärenden på stan på samma gång osv, gör jag det motsatta. Jag mjölkar ut maximal tidsåtgång ur varje aktivitet.
Ändå jobbar jag. Fan vad mycket fritid man har.

När jag slutar klockan fem "går jag på stan". Slaggatan är stan. Ett stråk med your average småstadsutbud av butiker. Jag hushåller med de som finns. Jag går in i max tre. Det måste ju finnas några till i morgon också.
Kanske har det kommit in något nytt på myrorna tänker jag självbedrägligt och vet redan svaret. Det har inte kommit in något nytt på myrorna de senaste tre dagarna. Allt är för stort på myrorna i Falun.

Jag köper aftonbladet på tobakshandeln - inte när jag ändå står vid tidningsstället på Hemköp.

Senare kommer jag på att jag undrar om det finns någon sushi i Falun. Jag kollar inte på nätet.
Jag går ner på stan igen och letar efter en sushi. Jag frågar den trevliga på hemköp. Jag börjar tro att servicepersonal som bara gör sitt jobb är mina kompisar. Kassörskan svarar på klingande dalmål.
- Jo men det finns en kiiinaaarestaurang - de kanske har sushi.
Jag sorterar undan den utsagan som ett dåligt tips. Jag får nog fortsätta leta i morgon istället.
- Jag tror inte det finns någon Sushi i Falun, säger personen bakom mig i kön.
Bra, då kan jag leta varje dag. Kanske i större cirklar.

Oj. Nu är det dags för min kvällspromenad. Har inte tid att blogga längre. Måste posta ett brev också. Det finns visserligen ett fack för utgående post på DD men vem kan lita på att det sköts som det ska?

Festivalhelg deluxe

Tack vare två mycket vänliga människor fick jag chansen att helt gratis gå på både peace & love och accelerator. Jag fick till och med för första gången vifta med mitt pressleg på den förstnämnda. Inget konstigt med det - jag måste ju ha koll på vad som händer i mitt bevakningsområde även om jag inte skriver om det. Eller vadå jag skriver ju om det nu?

Som ni förstår bröt jag exilen denna helg. I alla fall kallar denna kulturexplosion för en komparativ studie så varsågoda:

Accelerator vs. Peace & Love

Publik:
P&L - Din fulla lillasyster, 14, som inte bryr sig om banden på plats men gillar My Chemical Romance och folköl
Acc - Din unga ogifta farbror , 37, som älskar New Order och har en bild på Morresey med sig till frisören

Mat:
P&L - Langos (!)
Acc - Tofu

Mediefolk från Sthlm:
P&L - Check
Acc - Hela vipbaren

Mesta accesoar:
P&L - Skrapsår, cigg och feststämning
Acc - Ray-Ban Wayfarer, korslagda armar och hansfree

Mesta fras:
P&L - Fan vad mycket anabolavakter det är. Ska vi ta en kundvagn till campingen och slanga bärs istället?
Acc - Fan vad lång kö det är för att köpa öl. Ska vi ta en vi ta en bulle till spyan istället?

JMKare:
P&L - Bara Erik & Erik
Acc - Ja. Lisa "slå i magen" Nyström med karl - även de hemvändare

Bra band:
P&L - Anna Ternheim sjöng så vänt och vackert att jag fick akut hemlängtan och åkte hem och la mig ensam i Falun.
Acc - Bright Eyes mosade allt motstånd med en av historiens största spelningar. Det var som Joe Cocker på Mad dogs and Englishmen. Sjuttiotal, jätteband, långt hår, stor akustisk gitarr och en makalös show.

Nu är jag tillbaka på DD. Mycket att göra för mig denna vecka. Ett helt uppslag "DD-special" om hushållsnära tjänster , en "Lördagsintervju" a´ 5500 tecken med valfri känd/intressant person, samt min första "offerstory". Äntligen lite seriösare grejer. Kanske har jag jobbat mig ur "rundisproletariatet"? Kanske är det en tillfällighet? Jag njuter medan det varar.