När det står riddare på torget är det dags att börja fundera på var man egentligen befinner sig.

Judo eller Linné

Under veckan har det på redaktionen talats om någonting som kallas Falun-do som ska gå av stapeln i helgen. Jag har spelat cool och låtsas som om jag var med på noterna och vetat precis vad det handlat om. Det enda fakta jag visste om den årligt återkommande händelsen var att alla brukar klä ut sig.

Min fantasi har sedan skenat då jag inte velat avslöja mitt Stockholmscentrerade kulturperspektiv och inte frågat någon vad det är. Av namnet Falun-do fick jag genast kampsportvibes. Jag såg framför mig ett Falun i vita judodräkter i någon falun-gonginspirerad sektverksamhet. I morse fick jag uppdraget att göra ett "inför-reportage" om detta surrealistiska scenario. Jag svettades. Vad händer nu tänkte jag.

Väl på pressträffen möttes jag av två människor i 1700-talsskrud som talade om tornerspel, historiska marknader, gycklare och parader med Gustav III i häst och vagn. Det visade sig att jag fallit offer för ett dialektalt onomatopoetiskt missförstånd.
Dalmasarna ljudar tydligen inte bokstaven å på det sätt jag är van vid. Festen som går av stapeln i helgen heter Falun DÅ - som i dåtid. Inte Falun-do som jag trodde.

Och ja - temat är naturligtvis Linnés 1700-tal.

Sweet success

När jag valsade in på jobbet idag möttes jag av mitt första löp. Sen såg jag tidningen. Jag hade även ettan och bildpuffar för mina andra två storys som gick idag. Tidningen är min, min, bara min. Woahahaha (filmskurkskratt)

Lugnet

I natt hände tydligen något bland valsarna på DDs tryckeri. På morgonen fanns helt enkelt ingen tidning. Mitt slit om slöjd och cyklar blev inte tryckt. Det kommer nog i morgon istället. Undergångsstämmning rådde på morgonmötet.

Om dagens aktiviteter kan jag likt de flesta journalister i detta land just nu bara konstatera att jag fått en livstidsdos Carl von Linné. Det är som bekant 300-års jubiléum av den store botanikern vilket gett upphov till en uppsjö av firande och således reportage om dessa firanden. Idag firades Linnés 268:e (!) bröllopsdag. Jag var där. Need I say more?

Efter arbetsdagens slut var det dags för premiär för löpning i Falun. Jag satte av mot Lugnet och hoppbacken som ensam definierar Faluns skyline. Ett stilla regn och en hård motvind kunde inte stoppa mig. Jag satte av upp för grusbacken som leder upp till själva hoppbacken. Berusad av den tunna luften, pulsen och flåsandet stod jag sedan och blickade ut över Faluns takåsar som föreföll fjärran. Skönt. Grejen med att springa är att man måste ha något att springa ifrån om det ska bli sådär riktigt absorberande. Ensamhet och hemlängtan eller Linné - allt som känns funkar.

Imorgon är en ny dag.

Första dagen på jobbet...

...gick väldigt fort. Nu är den slut. Jag är också slut på det där sättet man bara kan bli när man faktiskt har jobbat. Jag sitter på balkongen och hör klockorna klämta från en kyrka jag inte vet namnet på. Småstadslugnet har lagt sig över falun.

I morse var jag dock nervös. Jag gjorde det fatala misstaget att komma lite för tidigt. Resultatet blev att jag fick sitta och svettas vid bordet där morgonmötet skulle hållas, försöka se oberörd ut, och bläddra lite förstött i dagens tidning.
Den handlade uteslutande om midsommar. 7 minuter kändes som en evighet.

Jag fick ett fint rum med utsikt över Falu koppargruva utrustad med en sån där konstig liten knubbig gammal imac i neongrönt (kan ha varit blå eller mint, jag har förträngt det).
Det var iallafall en sådan som min fd. lärare Mark Comerford hävdar sig ha köpt i dussintal bara för att slå sönder med ett rosa basebollträ. Den är ganska långsam. Skärmen lyser knappt. Men jag gillar rummet vilket betyder att jag är fast med den sorgliga ursäkten till dator.

Till skillnad från vissa fick jag sedan sätta igång att jobba på en gång. Jag fick två jobb utlagda på mig. Båda med fotograf vilket är grymt för då slipper jag köra vilse. Ett om barn & slöjd. Ett om en satsning på att Faluns invandrare och flyktingar ska lära få lära sig att cykla. Båda kommer i morgondagens tidning och om jag inte var så trött skulle jag vara lite nervös för resultatet. Min starkaste sida är inte direkt trevlighetsreportage. Ett faktum som kanske kommer ändras under sommarens gång.

Exil: Dag 1

Kl. 12.39 Jag & Andy Pandy lämnar Stockholm

Andy Pandy är precis som bilen på bilden en Fiat Panda med tillägget "4x4" som betyder att det är den terränggående monsterversionen med fyrhjulsdrift. Det är alltså frågan om en lite mindre föregångare till dagens SUV.

Andy Pandy och jag lämnade stan. Det sista som mötte våra ögon innan glesbygdens oändliga vidder slukade oss var de slitna husen och vattentornet i Tensta/Rinkeby. När jag var liten och vi åkte till fjällen brukade vi åka förbi samma ställe. Jag tyckte att husen var hemska, läskiga och sorgliga. Nu stod de som en sista utpost för en stad jag älskar. Nu var de vänliga och vackra. Jag och Pandy viskade ett stilla "farewell - but not goodbye" innan vi växlade upp och gav oss ut i Sverige.



Det var märkligt. När jag och Pandy rullade in i Dalarna, efter flera timmars vägrenskörning i 80km/h, förändrades himlen. Stora moln tornade upp sig, landskapet förändrades och dramatiserades. Jag vet inte om detta egentligen var ett dåligt omen. Men det var på ett konstigt sätt välkommnande. Dalarna bjöd upp till dans och jag tackade ja. Ett brutalt regnväder tvingade Pandys enda vindrutetorkare att febrilt häva sig från sida till sida. På radion sommarpratade Mark Levengood om att våga stå kvar och möta blicken på det man räds.



16.02 Hem nya hem
Efter den mycket spirituella färden kom jag så äntligen till Falun. Lägenheten som jag hyr är något ödesmättat. Tre rum och kök inrett i pensionärsstil. Mycket böcker, prydnadsvaser, fotografier, mattor och annat som gamla människor har hemma. Men efter en stund börjar jag känna mig hemma. Som jag hörde på något tv-program "ta ett rum och gör det till ditt". Jag började med en blogghörna: macbook, högtalare, fåtölj.



16.45 Oh shit
Erik N kom hit från Borlänge för att välkommna mig. Han hade sin bil med sig. Den var ett monster. Vi åkte med den. Sjukt fort. Whohohohhohohohohohhohoblblblblb. Så lät motorn.
Här poserar Andy Pandy med sin nyvunne vän Ford Galaxie.



22.03
Det har varit en lång dag. Har handlat och ätit med Erik N. Efter detta blir det sängen. I morgon är jag journalist på riktigt. Kl. 8.00 väntar DD på sin nye medarbetare. Jag lämnar er med det bästa med "min" lägenhet i Falun. En otroligt lummig och gräsig vy från balkongen. Där kan jag sitta och, som nu, snylta på någon stackares trådlösa uppkoppling.

Döfött

Det verkar som att inte ens JMKs studierektor tror på det nya masterprogrammet i journalistik. Journalisten 5/6:

Även på JMK vid Stockholms universitet startar man en masterutbildning i höst. Den är två år lång och har en mer akademisk karaktär än det nuvarande 60-poängsprogrammet, som den ersätter. Det nya masterprogrammet är en påbyggnadsutbildning. Efter masterexamen ska studenterna kunna välja om de vill forska eller jobba som journalister.
Men George Strachal, studierektor på JMK, vet inte om studenterna kommer att klara yrkeskraven för journalister efter genomgången utbildning, även om han tror det.
– Vi får se. Utbildningen är ju i sin linda, säger han.
Är det rättvist mot de studenter som har sökt utbildningen om det visar sig att de inte klarar av att jobba som journalister när de är färdiga?
– Jag kan inte svara på det. Ambitionen är givetvis att man ska få jobb och vi prioriterar kontakterna med branschen. Även betygen på JMK ändras enligt ECTS-systemet.

I och för sig är skadan inte så stor eftersom de som går på det befintliga "akademikerprogrammet" med få undantag är kufar & ganska dåliga. Men trist för de som sökt masterprogrammet att få läsa att de förmodligen inte kommer att klara av yrket.

Guns n´Roses

Enligt någon på flashbacks forum ska sex låtar från Guns n´ Roses (läs Axl Rose) kommande album Chineese Democracy läckt ut. Men är det verkligen Axl som sjunger.
Jag kallar på er, Eriks Exils läsare så vi tillsammans - men oberoende av varandra - kan göra en bedömning.

Frågan är alltså:
Är detta Axl rose och därmed isåfall den länge emotsedda Chineese Democracy? Och om så vad tycker vi om låtarna?

Gå in här och klicka på låtlänkarna längst ned. Skriv din åsikt i en kommentar.